Snart är det jul! En högtid att samlas med sin familj och äta julbord och dricka påskmust med julmustetikett på flaskan. En tradition är också att ge och få julklappar. Vid det här laget, en månad innan jul, har du kanske redan fått den obligatoriska frågan: Vad önskar du dig i julklapp?
För Aktiekemistens del är detta en fråga som blir jobbigare år för år. Vad kan det möjligtvis finnas som Aktiekemisten skulle behöva? Jag tycker jag har det jag behöver. Eller jag står i alla fall inte och saknar något. Det är klart det finns saker som skulle vara kul att ha, men det är oftast dyra saker. Det är inget man kan be om att få i julklapp. Jag ser inte heller någon vits med att bara önska sig saker bara för att önska sig något. Jag vill i alla fall inte ha en massa grejer som ska ta plats hemma som jag ändå inte kommer använda. Förbrukningsmaterial kan man inte heller önska sig för det tar folk inte seriöst. Säger man att man vill ha ett hundrapack med dasspapper, ja då får man inte det. Även om det faktiskt är något man kommer använda.
Det är säkert en hel del som kan känna igen sig i det jag skriver. Dock funderar jag på om det också kan ha något att göra med inställningen till jakten på ekonomiskt oberoende. Man får kanske en lite annorlunda syn på materiella ting när frihet är det man vill komma åt. Inte för att man inte köper saker som man behöver på vägen mot FIRE, men just ordet behöver kan vara nyckeln här. Om man inte behöver ett föremål, varför ska man då ha det?
Julklappar är en tradition som säkert kommer finnas kvar i många år till, men för Aktiekemistens del kan man vara utan.
Jag tycker jul är för barnen. Själv har jag inga barn men har i a f 3 brorsbarn där jag köper julklappar till de yngre (den äldre är nästan 30 år och tjänar mer än jag). Jag och min far funderar på när vi ska sluta och troligen blir det vid 18 år ålder och de slutar gymnasiet.
Själv vill jag absolut inte köpa eller få julklappar – tror det hette allokeringsförlust när man inte får det man vill ha och givaren betalar mer än han borde.
Allokeringsförlust låter som bra ord för detta. Att barn kan få klappar är ett självklarhet, sen behöver ju inte det vara krimskrams det heller.