Den tragiska FIRE-rörelsen

I en krönika i Affärsvärlden skriver John Skogman om den tragiska FIRE-rörelsen. Han menar i grova drag att man är glorifierade förtidspensionärer som hellre äter gröt än restaurangmat och inte kan unna sig en ordentlig semester. I det stora hela är det en väldigt underhållande text att läsa.

Den som följt Aktiekemisten en tid vet om att det är FIRE som han siktar på. Något som alltså ska vara en tragisk upplevelse. I krönikan framhåller Skogman det faktum att FIRE-människan gör saker på dagarna när det är lugnt och skönt, d.v.s. när alla andra är på jobbet. Det är väl hur bra som helst att kunna göra det? Aktiekemisten förstår att det finns folk som gillar när det händer mycket runt omkring en, men det måste ändå vara påfrestande. Ett lugnare tempo och en lugnare miljö skulle nog många må bra av. Det är en sådan aspekt man kan få genom FIRE. Inte sitta fast i trafiken varje dag (om man bor i sådan del av landet), och inte vara borta hela dagen för att sedan försöka tvinga sig igenom hushållsarbetet när man kommer hem.

Många tycker att man sätter sitt mål för FIRE för lågt. Ska man leva det goda livet måste man ha mycket pengar enligt dem. En fråga man kan ställa sig är då om det goda livet är gott om man lever det varje dag? Att stå och laga mat hemma kan vara minst lika gott som att gå på restaurang. Det behöver inte bara vara gröt och knäckebröd. Sedan handlar allting också om vilken verklighet man kommer från. Den som lever ett liv med höga utgifter och har vant sig vid det kommer alltid behöva mer för att klara sitt liv än den som är van vid att inte ha så mycket utgifter. Här är det viktigt att komma ihåg att låga utgifter inte betyder tråkigt liv. Det finns faktiskt ställen som är billigare att bo på än storstädernas innerstad.

Resandet behöver inte heller vara sämre. Har man friheten att åka när inte alla andra ska åka på semester är det klart det blir billigare. Det finns ingen lag som säger att man måste åka till Malaga vecka 9, New York vecka 29 och Mallorca vecka 44, även om det finns dem som har det som standard. Reseupplevelsen blir minst lika bra någon annan vecka, kanske till och med bättre för att det inte är så överfyllt av andra turister.

Aktiekemisten kan förstå att man kan göra livet med FIRE tragiskt och att många kan se det på det sättet. Dock finns det så många andra sätt att se på det också som inte är tragiskt och som kommer att bidra med mycket högre livskvalitet.